Socialisering och allsidig miljöträning är verkligen mycket viktiga delar i uppfostran av en jack russell. Många individer av rasen har ganska lätt för att bli lite rasistiska och skälla ut saker som de är ovana vid, som hundar som de tycker se underliga ut, så det är viktigt att man från början vänjer dem vid olika "konstiga" situaioner. Här följer en del tips...

• Mycket folk. Alla hundar bör lära sig att ta det lugn trots att det är mycket folk omkring. Här gäller det att söka upp platser med - lagom - mycket folk och sedan träna på lite olika sätt, dels att röra sig runt bland människorna utan att streta fram och stressa, dels att bara ta det lugnt trots allt som finns att titta på. Kom ihåg att denna träning skall vara positiv! Du skall med andra ord inte ryta åt hunden och rycka i kopplet om den drar fram, försök hellre ta kontakt med den och gå där det är lite mindre folk. Detta gäller för all sorts miljöträning, man skall ju vänja hunden och inte kuva den till att inte reagera på saker den är ovan vid.
   

• Mycket hundar. Hundaggresivitet är inte helt ovanligt bland jack russell, troligen delvis pga. bristande socialisering eller fel sorts socialisering. Kom ihåg att det är skillnad på att vänja hunden vid saker och att utsätta den för otrevliga situationer. Man bör inte vänja sin valp vid andra hundar genom att gå till ortens hundrastplats och släppa valpen lös, stämma möte med grannen som har tre stora burdusa unghundar eller liknande - man måste ta det försiktigt. Om hunden blir skrämd är risken att den utvecklar hundaggressivitet ganska stor. Ta det lugnt och låt inte valpen hälsa på alla hundar, det är inte nödvändigt. Börja försiktigt med hundar du känner och vet är snälla (lita för allt i världen inte helhjärtat på de som säger att hunden är snäll och sedan släpper den lös så att den kan springa och hälsa på din valp!) och uppmuntra valpen att hälsa. Om valpen skulle vara kaxig är det inte alls fel av den vuxna hunden att säga ifrån, så ömka inte valpen om den skulle få en känga för att den är jobbig. Det är dock inte alla hundar som är bra uppfostrare och säger ifrån på bra sätt. Många hundar, särskilt äldre tikar enligt min erfarenhet, kan vara alldeles för griniga och "bitchiga" för att vara lämpliga att låta valpen lära känna i syfte att den skall lära sig hundspråk och respekt för sina artfränder. Ofta snor denna typ av hundar runt och vrålar högt så fort valpen närmar sig bakdelen med nosen - och det är ju inte bra eftersom hundar naturligt sett nosar varandra i baken för att identifiera varandra.
   

• Brukshundklubben. Hundar, folk, liv och rörelse, hund i rörelse, hundskall... Det säger väl allt. Det är inte så lämpligt att släpa med den lilla åttaveckorsvalpen till klubben när det äf fullt av folk och hundar, det kan bli lite för många intryck på en gång, desto bättre kanske det är att gå dit när det är lite folk och bara låta valpen "nosa runt" och se allting.
   

• Skogen. Visst får man för sig att det främst är stadsmiljöer hundarna behöver vänjas vid, men skogsträning är minst lika viktigt som stadsträning och då menar jag inte att man går i joggingspåret i skogen eller följer de breda utsatta stigarna utan att man går "off road". Det är utmärkt träning för hunden som ger den fina muskler och det är nödvändigt att hundarna blir säkra och trygga i skogsmiljöer, särskilt om de skall bli jakthundar.  
  
  
  Att lära hunden att bli hanterad - både av familjen och främmande är viktigt oavsett om man vill ställa ut eller inte. Många situationer i hundens vardag kommer att kräva och underlättas av att hunden är van vid hantering.
   

• Hantering. Mycket viktigt! Gör hantering till något avslappnat och självklart redan från början. Titta på tänder, känn på öronen, känn igenom hela hunden, lyft tassar, håll hunden om bröstkorgen ("spanna")... Beröm när valpen är duktig. När du kan göra detta utan protester så bör andra också få hantera valpen.