27/2
Till följd av mycket svår jaktabstinens igår så ringde jag samma kille som jag var och jagade grävling med förra gången. Jo han tyckte det bara vore kul om jag kom upp en sväng för det regnade lite och dröp ur skogen så rävarna borde ligga inne sa han, vi gjorde upp att vi skulle träffas samma tid som förra gången. Nu startade bilen som vanligt i alla fall :)

Så dagen inleddes med att vi kikade i tre gryt på en mark, men inte var det något hemma i dem. Så vi tog en snabbfika och då fick vi ett samtal från en kille som var mycket angelägen om att vi skulle pröva att få bort grävlingarna som huserade under hans fiskestuga, låg även ett par gryt i närheten sade han, så efter lite vägbeskrivning gick färden vidare.

Väl framme så bestämmer vi oss för att ta en titt på stället innan vi tar ut hundarna och diverse attiraljer som grytjägare har. Vi pulsar mot stället och ser när vi kommer fram att grävlingarna varit framme och gjort några vändor på snön. Då vart man genast taggad på nytt, för nu skulle det bedrivas skyddsjakt i allra högsta grad! Tillbaka till bilen och då Doyle även fick följa med denna gång så bestäms att han skall få pröva sig först. Det bör tilläggas att han aldrig varit i något provgryt förut och sett varken grävling eller räv på riktigt. Så vi tänker att med bössa, en spade och yxa så klarar vi oss nog, det blir väl förmodligen att hugga ett hål i golvet till förtret för ägaren tänker nog båda... men men. Vill han ha bort dem så. Skitsamma tänker jag, nu ska det jagas, kosta vad det vill!

Så vi pulsar tillbaka med den nu rutinerade Andrew och Doyle i koppel. Så kompisen ställer sig och passar lite vid sidan medan jag frigör Doyle från kopplet och jo minsann kryper han inte in under huset efter lite visning på hålet, bra tänker jag, tuffing det här... ställer mig och passar ifall de nu skulle smita ut någon eller om det också ligger någon räv därunder. Men Doyle förblir tyst så jag börjar tvivla... har de gått härifrån eller kanske han inte skallar... vet faktiskt genom erfarenhet att första gångerna grythunden möter vilt på "riktigt" så är det inte säkert att de skallar utan måste ibland peppas på lite så det släpper.

Men helt plötsligt så kommer det vi väntat på, Doyle börjar skälla där under och jag blir riktigt stolt över hundens "premiär". Det dundrar till lite och så kommer han ut en vända och kollar på mig men sticker genast in och börjar skälla igen och kommer ut igen efter ett tag och gör samma procedur en gång till... perfekt sprängare kommer det bli av honom tänker jag... när han kommer ut ännu en gång så kopplar jag honom och Andrew som skrikit som en tok får äntligen till sin glädje komma lös. In under huset försvinner han genast och snart hörs hans taktfasta stämma där under. Vi går in i huset.

Här blir det yxa säger jag och lokaliserar Andrew under golvet. Så hugger upp ett så litet hål som möjligt, tillräckligt så att jag kan lyfta upp Andrew därifrån. Kommer ner perfekt på Andrew och han lyfts upp snabbt, men då har grävlingen smitit under en golvbjälke så ser jag den inte, så han får gå ner igen och då uppstår det en liten batalj men efter en stund så lyfts han återigen upp, grävlingen avlivas direkt och Andrew får apportera ut den. Då kikar det minsann fram en till och den blir snabbt sänd till de sälla jaktmarkerna den med. Doyle får nu komma in och han drar med glädje upp grävling nummer två genom golvet, precis när han drar upp den på golvet får kompisen se en till och snabb som han är fick den också besöka samma marker.

Nu följer som alltid lite reparation och städning som i detta fall var ytterst viktigt ;) efter ett samtal till ägaren som trots golvhuggningen var glad tar vi en paus med lite gott kaffe och smörgås som man bara måste ha när man är ute. Sedan bestäms att vi skall kolla en del rävgryt till och vi drar vidare... kollar gryt efter gryt men vi hittar ingen räv någonstans trots dåligt väder. Men vi är mycket nöjda med dagen ändå. Ett par bilder följer som vanligt efter dagens jakt!

Stolt husse och duktiga hundar!

14/2
Var bjuden till en kompis på lite grytjakt idag med hopp om att få skjuta någon grävling eller eventuellt någon räv. Vi hade gjort upp att vi skulle träffas halv 10, men inte f-n ville bilen starta imorse... har ju en bil till så inga problem, men på den var batteriet helt dött! Så gissa om jag höll på och bli vansinnig! Provade med startgas... inte heller. Då var det nära att rutan skulle gå sönder på volvon... men i alla fall, tog ur tändstiften och gjorde rent dem, värmde också på dem i tron att det skulle funka... skruvade tillbaka och vips så var bilen igång och man kunde lugna ner sig en aning...

Väl framme efter en liten försening så går vi direkt och prövar ett gryt med Andrew. Visar sig vara en gammal jordkällare som troligtvis var bebodd av grävlingar, jorå... efter att Andrew varit nere i underjorden ett tag så börjar jag pejla och hittar honom på ca en halvmeters djup och kan tydligt höra honom skälla där nere. Så vi hugger i och har nog lite väl bråttom för precis när vi är igenom så kommer vi rakt på grävlingen vilket inte var bra då det lätt kan flytta på sig då, dessutom skjuter jag aldrig när hunden ligger framför.

Det som händer är att grävlingen rusar framåt och det blir då stopp på ett nytt ställe. Inte alls djupt där heller, men ack så hårt och fullt med sten, helt omöjligt att komma ner plus att det är tjäle med så klart. Så vi ger upp, försöker locka upp hunden men det går inte... tror inte Andrew hör mig eller så vill han inte upp, så vi fikar lite en bit ifrån i hopp om att han ska komma upp... men det gjorde han inte utan vi fortsätter att höra hans skall... så vi prövar att gräva igen... hackar och spettar, men det är nästan helt omöjligt... tillslut så blir det tyst och äntligen kommer Andrew upp... trodde nästan att grävlingen kommit så att hunden inte tog sig förbi för så länge som han låg inne som nu har han aldrig gjort.

Så vi kopplar honom och tar lite kaffe och någon smörgås, med förnyade krafter bestämmer vi oss för att pröva ett annat gryt, väl framme så ser jag att det varit väldigt aktivt av räv så jag hämtar Anki istället då hon är av sprängartyp, men hon konstaterar snabbt att det inte är någon räv hemma. Så vi funderar lite och bestämmer oss för att vi ska åka och testa en gammal lada där de tagit grävlingar ett par gånger förut men det var några år sen senast och så ligger det ett gryt i närheten av den också.

När vi kom dit så blir jag lite fundersam vilken hund jag ska ta... ska jag ta Anki eller Spotlight's Jack Sparrow som visat att han är otroligt duktig i provgryten men inte riktigt fått sin chans ännu. Eller ska jag pröva med Andrew som har legat nere i flera timmar förut idag... men bestämmer mig för att är det grävling här så är det nog bäst att ta Andrew om vi ska lyckas. I alla fall väl framme vid ladan blir jag förvånad vad stor den är, men vi går in och släpper Andrew igen som försvinner in under golvet direkt. Hör hur han snokar runt överallt... tiden går och man börjar kanske tro att det inte är någon hemma utan bara luktar gott, men helt plötsligt får vi höra att han börjar skälla i andra änden, men så blir det tyst ett tag och så börjar han på ett annat ställe, blir likadant igen. Tror lite då att det kan vara räv då det går runt så mycket... men nu ligger det i alla fall stilla och vi smyger dit och försöker bryta upp några golvplankor... vi ser då hunden helt plötsligt mellan några springor och vi ser även då att det är grävling han skäller på.

Så vi försöker då få upp ett hål i golvet där vi kan ta upp hunden och skjuta grävlingen men då bär det iväg och så smäller det från en skytt vi ställt kvar på utsidan. Jodå han hade skjutit grävlingen som försökt smita så jag är så glad för att vi ställde ut två passkyttar... Men Andrew kommer inte ut utan börjar skälla på nytt där inne... jaha det är flera grävlingar så vi går in igen och smyger oss fram till hunden. Ja då smäller det igen där ute... - Men vad skjuter du på sa vi på skoj... ja det kom en grävling till. Å jädrar sa jag, men Andrew han fortsätter att skälla under oss så vi blir tvungna att såga upp en fyrkant i golvet och efter mycket om och men så kommer vi ner precis bakom Andrew. Jag sträcker mig in under golvet och når precis svansen på honom och lyckas dra ut honom och då är grävlingen fri och vi lyckas även skjuta den med. Så det blev totalt tre grävlingar idag, kunde blivit fyra om vi haft lite mer tur, men jag är fruktansvärt nöjd med denna dag och det tror jag att Andrew också är. Så jag får tacka de andra grabbarna så mycket för en toppen dag!

Lite bilder följer här efter dagens jakt.

5/2
Det har ju snöat igen, massor, så idag ger sig husse ut och spårar igen. Matte får sitta hemma och passa den nya valpkullen till sitt stora förtret men så är det. Någon måste ju se om nästa generation grythundar också. ;) I alla fall så hittar han lite rävspår men inte mycket för det ligger ju massor med lössnö i skogen och rävarna går ogärna längre än nödvändigt då. Ett spår går rakt in i ett nytt gryt bara någon kilometer hemifrån. Dock några hundratals meter utanför våran markgräns. Så husse går hem och slår en signal till markägaren som är mycket positiv och ger tillåtelse att testa. Så Joakim ger sig iväg med Andrew... men räven har tyvärr passat på att smita medan han var borta. De går dock runt och kollar lite och hittar mycket rävspår och ännu ett gryt bara en liten bit därifrån. Lika mycket inspår som utspår så man kan ju inte vara säker på om något ligger där, men han prövar i alla fall. Andrew är nere riktigt länge men det hörs inte ett ljud, kanske är det tomt ändå. Men varför skulle han vara borta en timme då - intresset brukar vara ganska svalt för tomma gryt.

När Andrew kommer upp är det dock helt klart att han haft kontakt, har ett par småsår på näsan, vill genast ner igen och får så... Kommer upp igen efter ett tag och låter sig snällt kopplas, men räven verkar inte vilja lämna grytet... kanske är det en grävling han skäller på? Proceduren återupprepas gång på gång men utan resultat så husse börjar pejla, men efter pejlen att döma så ligger hunden djupt, alltför djupt att gräva.

Efter någon timme så ger husse upp och åker hem... men efter lite mat och kaffe så har han fått nya krafter och vill pröva igen. Denna gång tar han med sig Faith och Anki också. Hur som helst... husse går först med Faith till grytet som villigt går in. Husse tycker att han hör henne skälla djupt där nere men är inte riktigt säker, det har börjat blåsa kraftigt så det är svårt att höra något över huvud taget , men hon kommer upp efter ca 10 minuter, vill genast ner igen och det får hon så klart då det är hennes första "riktiga" kontakt med räv (eller om det nu är grävling vilket han börjar bli osäker på) men i alla fall kommer hon snart upp igen, blir kopplad men ingenting händer... Hon släpps ytterliggare en gång fast då är hon inte så sugen på att gå ner igen och husse vill förstås inte tvinga henne då hon är såpass oerfaren. Så han går till bilen och hämtar Anki för att se om hon kan göra något. Under tiden han går så ser han att Faith fått lite djupa sår runt ögon och mun så han förstår varför hon tappade suget lite.

Nåväl... in med Anki och husse hinner inte mer än vända sig mot grytöppningen så kommer räven utfarande, men husse var beredd och även denna räv fick besöka de sälla jaktmarkerna. Definitivt ska alla tre hundarna ha sin del av äran för ett bra jobb. Ett djupt gryt som krävde flera timmars sprängarjobb, men tillslut kom den.

29/1
Andrew var varken skadad eller trött efter gårdagens jakt så idag gick han och husse ut och provade en räv. Andrew var nere i långa omgångar och hade uppenbarligen riktigt kul. Räven hade dock inga planer på att lämna grytet och enligt pejlen flyttade det sig inte ens. Husse konstaterade då snart att ska den här räven dö så blir det till att gräva... ingen ordentlig spade med, nähej, då får vi ta upp hunden och åka och hämta. Jo tjena sa Andrew, tror du jag tänker ge mig? Efter att ha varit uppe och vänt utan att låta sig fångas så dröjde det sedan 1,5 timme innan hunden visade sig igen... då hade husse gömt sig bakom en gran så han var tvungen att gå en bit från grytet för att hitta honom och då blev det raskt koppel på.
Tillbaka i skogen någon timme senare och ner med hunden igen som gladeligen återupptog arbetet. Man skulle ju kunna tro att en hund som fortfarande är såpass oerfaren som Andrew skulle vara nöjd efter förmiddagens arbete men nejdå. Husse pejlade - samma ställe - och började gräva. Pejlen visade förstås inte rätt utan det blev djupare än förväntat... efter många om och men kom han ändå ner, men inte där han förväntade sig utifrån pejlningen, utan istället på sidan om räv och hund, och kunde därefter skjutas ganska enkelt efter att han plockat ut Andrew efter ett mycket gott förliggarjobb.

28/1
Igår var vi ute och kollade en del gryt med hjälp av Andrew som tyvärr bara kunde konstatera att det var tomt överallt. Nu har det snöat ännu mer så idag gick Joakim ut på morgonkanten och letade efter färska rävspår. Att spåra för hand är förstås inte lika snabbt eller effektivt som att använda en drivande hund, men allt går ju som man vill och viljan är det då inget fel på! Efter att ha följt ett spår som gick över på fel mark hittade han ett annat som ledde in under ett hus i sommarstugeområdet... där låg det minsann en räv, som kvickt avlägsnade sig när Spotlight's husse kikade in på honom. Räven for iväg med husse efter sig, spåren ledde över stora vägen upp i skogen rakt mot ett av gryten vi kollade igår... och visst gick räven ner. Tre ingångar i detta gryt som är beläget under en stor sten och ligger ett par tre kilometer hemifrån så husse stoppade ner väska och jacka för att räven inte skulle få för sig att smita medan hundar och utrustning hämtades. Ner med Andrew som först sa, äh, det här grytet kollade jag ju igår, där var ju inget kul!...eller? Jo han gick ner och sökte av noggrannare - grytet är djupare och har fler gångar än man kan tro utifrån - och snart hördes det dova lätet av skall under jord. Andrew arbetade på bra i snygg sprängarstil i omgångar om 5-10 minuter. Då han bröt och kom ut fångade jag in honom och gick undan från grytet så räven skulle ha en chans att lämna. Det gjorde den dock inte. Då och då lät det som att Andrew inte fick riktig kontakt, kanske låg räven på någon hylla eller liknande? Till slut lät det som det låg stilla i en gång en bra bit utanför stenen, kanske en blindgång. Då Andrew kom ut gav vi oss och gick ner till bilen och hämtade tyskan Anki som har lite mer erfarenhet på området... Anki släpptes, kollade av och valde samma hål som Andrew gick ner i. Vi hörde hennes skall-vrål-tjut där nere och det tog ganska så exakt 1,5 minut innan räven kom som skjuten ur en kanon... Jodå, nog har de skärpa tyskarna men frågan är om hela äran kan tillskrivas Anki efter att Andrew gjort ett så bra jobb innan. Räven kan ju lika gärna ha flyttat sig ur en blindgång under de 20 minuter vi var borta och kanske skulle ha kommit lika fort även för honom. Men det är ju inte viktigt egentligen, en räv i backen blev det i alla fall, snyggt teamwork av den vita & den svarta! Matte filmade ju lite under denna jakt - mest på husse som står på pass och inget händer, men det har i alla fall klippts ihop till en liten film som går att se här: http://www.youtube.com/watch?v=c0kIHXqTfms

Väntar på räven...

26/12
Det har vräkt ner snö ända sen igår och alla gamla spår är utplånade. Husse har dragit till Dalarna på fågeljakt så matte ger sig ut och spårar lite själv... nog ligger det räv i grytet där Andrew sprängde en för några dagar sen igen och dessutom hittar vi ett nytt gryt med inspår... och vart är husse?? Suck!

23/12
Idag är det nysnö så vi ger oss ut och spårar. På en skogsväg mindre än en kilometer hemifrån hittar vi färska rävspår som vi följer. Spåren leder bestämt rakt fram, den här räven vet vart den ska! Det är inte mer än ett 500-tal meter innan räven svänger in till vänster, över en is och in i skogen. STOPP visar husse som går först, här är fullt av hål! Jodå nog har vi spårat räven rakt ner i ett tidigare okänt gryt. Eftersom vi har flera hundar med oss får jag stanna med några en bit ifrån grytet medan husse utrustar Andrew med pejlen och släpper honom varpå han snabbt sticker ner i ett av hålen. Joakim går runt på andra sidan grytet och gestikulerar snart att han hör hunden skälla - jag hör inget från där jag står.

Efter ca 10 minuter när husse har blicken riktad åt andra hållet så kikar någon upp ur samma hål där Andrew gick ner.....räven!! Han står flera sekunder med huvudet uppstickandes ur hålet, blänger på mig och hundarna... och dyker ned igen. Husse hinner bara se en rörelse i hålet. Andrew bryter vid ett par tillfällen men vill snabbt ner igen. Men nu när räven varit framme och sett både folk och ett helt koppel terriers så kan det nog bli svårt att få ut den... Jag får flytta mig längre bort från grytet. När Andrew bröt vid nästa tillfälle kopplades han och vi stod alldeles tysta en bit från grytet. Efter 10 minuter släpps han in igen och får åter kontakt. Efter ytterligare en stunds arbete kommer han upp och låter sig kopplas igen och vi väntar ännu en gång. Den här gången händer det nåt, även om det bara var Andrew som märke det, hunden darrar och nosen går. Han släpps igen och går visserligen ner men är inte alls lika intresserad denna gång och kommer snart upp med nosen i vädret. Husse går runt grytet och får syn på utspår från en av gångarna på baksidan, osynliga från där vi stod. Räven har alltså smitit medan Andrew var ute, och eftersom ingen passkytt fanns så raskar den vidare denna gång. Men detta var ändå en mycket trevlig erfarenhet för Andrew som tidigare endast varit nere i tomma gryt och mött vilt bakom galler på grytträning! Ett väl utfört sprängararbete får man väl helt klart säga, han sprängde ju faktiskt räven två gånger... ;)

Husse och Andrew - nöjda trots att räven saknas på denna bild.