:: Jakten hos Spotlight's kennel

Vi jagar med våra hundar och det handlar då först och främst om grytjakt på räv och grävling. Då vi brinner för att bevara hundarna som de sunda och funktionsdugliga jakthundar de är och det är detta som jack russelln i alla tider avlats fram som så förtjänar förstås jakten en helt egen avdelning på hemsidan där jakthistorier, bilder och så vidare publiceras.

Jaktdagbok säsongen 2010-2011

22 augusti 2010
Hade precis kommit hem från en tur upp till Långberget på lite fågelträning med settern...
Fick lite lust på att åka ut och se efter någon rådjursbock, frågade matte om hon orkade en kvällstur... japp sa hon så vi drog iväg , bäst som vi gick och smög efter en stig fick jag se en grävling som slank ner i ett gryt där ingången befinner sig under en stor sten som vi även haft räv i i vintras, blev såklart sugen som fan på att hämta Leo men det var lite väl sent tyckte vi nog båda men suget vart efter en stunds funderande för stort så vi for hem efter Leo och även Doyle fick följa med. Andrew fick dock stanna hemma denna gång till hans stora förtret, men vi hade inte lust på att stå i skogen hela natten om det inte skulle gå att gräva...

 
Grytingång

Då vi stannade bilen på skogsvägen en bit från grytet insåg vi att den medhavda pannlampan havererat - suck. Jaha då får vi förlita oss till mobilernas ficklampor och en liten vanlig en med slutkört batteri...

Framme vid grytet släppte vi Leo som for upp och ner några gånger i hålet där grävlingen gått ner men försvann försvann sedan och börja strax skälla som en tok under marken, blev tvungen att pejla noggrant då det lät som han låg vid ena utgången bara, vilket inte var fallet då pejlen visa ett annat ställe, 0,8 meter ner visade pejlen som minst så det var bara att hugga in vilket inte var så lätt pga grova rötter och stenar… men så flyttade det sig på nytt, samma avstånd visade det där så jag gjorde gjorde nytt nedslag men klarade bara att få ett litet hål för att det låg två jätte stenar emot varandra.

Nedslag, litet hål

Såg i alla fall Leo en bit ner där så jag tänkte att vi prövar att kalla ut honom och ser om grävlingen vill kika fram... men det ville den inte så Leo släpptes in på nytt och fick arbeta vidare medan jag började med ett nedslag som ja hoppades skulle bli ovanför grävlingen och så blev det, alldeles perfekt, busen kikade så fint på mig men Leo låg framför och jag kunde inte få ner spaden för att blockera på grund av en sten som låg i vägen och Leo hade ingen lust att låta sig kallas ut något mer... typiskt, men till slut bar det iväg och blev stopp på ett nytt ställe 0,5 visa pejlen... nu jädrar ska busen dö tänkte jag då hunden gör ett sådant bra jobb som första gång... kom ner perfekt och Leo lyftes ur, grävlingen kika ej fram utan grävde in sig åt andra hållet. Ner med Leo igen... nu grävde han sig efter, fick strax kontakt och började skälla igen... hålet utvidgades och vi drog ut Leo igen och då kom grävlingen fram minsann så vi kunde avliva den. Då var Leo karsk minsann och Doyle som satt vid ett träd en bit bort fullkomligt vrålade i kopplet. Men denna grävling var Leos så han fick lugga den hur mycket han ville (fast Doyle fick vara med på ett hörn). Drygt två timmar tog det och det var ett kanonjobb för första gången i riktigt gryt för Leos del.

När vi var klara var klockan gott och väl över 22, dagsljuset utplånat... imorgon blir det iväg och köpa batterier och en ny pannlampa!

10 augusti
Ännu en grytjaktsdag… ny mark nya möjligheter!
Doyle släpptes först i första grytet men konstaterade att ingen var hemma... men så var det ett gryt bredvid som Andrew släpptes in i och det tog inte många minuter så kom det en grävling utfarandes ur samma hål där han gått in! Så klart blev det bom av min kompis... själv stod jag och hängde över spaden och var inte till mycket hjälp där... matte höll i en vilt skrikandes Doyle som nog önskade att han blivit insläppt i rätt gryt! Vi väntade ut Andrew som kom ut efter några minuter med näsan i luften, beredd att sätta efter grävlingen, men han blev infångad... Inga fler grävlingar fanns i grytet.

Men men vi drog vidare till nästa, en gammal jordkällare och där blev det napp på nytt! Doyle var först in, fick klämma sig på sidan för att ta sig in mellan stenarna till gången där det luktade gott och då kan man förstå att det var trångt, då Doyle är en liten hane... där fick han i alla fall kontakt och pejlen visade från utsidan 1,8 meter - det är grävbart tyckte jag och vi började gräva medan matte satt i jordkällarens ingång och följde Doyles arbete som hördes därifrån, men inte från utsidan. Doyle bröt vid några tillfällen men jobbade mycket bra och uthålligt och höll grävlingen på plats. Snart stötte vi på problem, kom ner på världens jättesten, spett hämtades och efter någon timme lyckades vi få loss den... vi tyckte nog att med den formen så hörde den nog till grunden på jordkällaren , vilket gjorde situationen lite otrygg pga av rasrisken…

Taggad Leo utanför grytet... vill jag med!!

Doyle bröt, och då gjorde troligtvis grävlingen en förflyttning för när han ville in igen hittade han den inte i gången där det legat fast i över 1,5 timme utan han försökte istället klämma sig upp till vänster i stenmuren, men då han jobbat så bra och såpass länge valde vi att byta hund och släppte istället in Andrew.

Även han var upp och kollade i gången till höger men fick ingen kontakt där utan försvann upp till vänster, såpass långt in att han med nöd och näppe kunde höras inne i jordkällaren. En koll på pejlen och mycket riktigt hade det flyttat sig, till ett bättre ställe för nu visade pejlen bara 1 meter ner och längre ut från jordkällaren. Så vi högg i igen och var snart nere - fick en skymt av både grävling och hund och skulle just till att lyfta upp Andrew men så bar det iväg igen, runt runt i stenmuren, grävlingen var skitarg men Andrew var nog ännu argare... En vända var de framme inne i jordkällaren och grävlingen skulle säkerligen ha smitit om inte matte suttit där! Så det gick tillbaka in i muren och blev åter stopp på första stället... Pejlen visade nu endast 3 dm kvar men det var under ett stenblock som vi inte vågade röra då det verkade som hela grunden sjunkit!!! Säger ju sig själv att man inte kan börja spetta loss stenblocken i en jordkällare när hunden ligger där inne nånstans, nej här var det bara att acceptera förlusten och ta ut hunden....

...och det var inte det lättaste att få ut Andrew heller, först var det ju den lilla saken att få honom att bryta... men sen där han gick in så lätt tidigare gick han nu fast på väg ut!! Jag fick trycka in honom igen å han försökte på ren förtvivlan att komma ut till husse på två ställen under muren men det gick inte, men till slut fick jag ut honom genom att dra ut honom liggandes på sidan!! Så där bröt vi och bestämde att det fick vara nog. Alla var nog glada över att få ut hunden (utom Andrew själv som ville in igen!!), så grytet återställdes och vi bestämde då att detta får bli ett friställe för dem.

 

8 och 9 augusti
spenderades med att gå en massa och bli stucken av getingar och allehanda kräk och gå igenom en MASSA gryt (tappat räkningen) utan att hitta en enda stackars grävling. Bara en svart KATT som låg i ett av gryten och det var så nära att jag skulle skjutit, hade inte min sambo varit med vete f-n om ja klarat att hålla mig. Men det var väldigt bökat med de flesta av gryten så de måste tittas till några gånger till i år. Imorgon väntas nya gryt på ny mark så vi får se hur det går. Det togs tre grävlingar där för Andrew och Doyle i vintras så vi hoppas det blir… eh skit jakt är bäst att skriva...



7 augusti
kunde jag äntligen pusta ut efter en veckas jobb till 22:05 varje dag... Nu skulle det bli grytjakt på allvar! Vi stod upp kl 07:00 då jag inte kunde sova något mer, stövarvalpen väckte hela huset med sitt DAGS ATT VAKNA skall! Så det stod inte på förrän min älskling var på benen, väl frukost intagen och klar så packade vi in alla förnödenheter i bilen och drog iväg... gryt efter gryt gick vi igenom alla var det färska ”spår” av grävling på men inget som verkade intressant för Andrew och varmt och kvavt som tusan var det. Klockan närma sig elva så vi bestämde oss för en fika och rastning av valparna, efter enorma mängder av vatten plus lite bullar och någon macka och det obligatoriska kaffet var vi redo för nya gryt, så jag tänkte att vi kan ju alltid testa grytet där vi hade räv inne i vintras... sagt och gjort dit bar det.

Var så trött pga den kvava värmen när vi kom fram så jag tog bara med Andrew till grytet, spadar osv fick bli kvar i bilen... släppte honom och jag tyckte inte det såg ut på långa vägar som det varit något i det grytet. Andrew kom ut ur ett hål och gick in i ett annat men verkade ointresserad. Det är väl ingen hemma här heller tänkte jag och var på väg att gå tillbaka när ja fick se ett ”nytt” hål i grytet och tänkte att är jag ändå här så är det lika bra hunden får inspektera alltihop.

Å jo minsann där var det intressant och det stod inte på förrän Andrew drog igång och skalla i underjorden. Äntligen tänkte jag! Min sambo fick springa hela vägen till bilen för att hämta spadarna medan jag stod och passa. Men jädrar vad det gick runt , det var så det skaka i marken fram och tillbaka ett tag skymta jag svansen vid ingångshålet men så klämde han in grävlingen tillbaka och det verka hela tiden som om det blev stopp på ett och samma ställe så där tänkte jag att nedslaget får bli, jag var nästan säker på att det skulle vara en räv som låg inne så min älskling fick passa så det inte smet.

Jag började gräva lite försiktigt, pejlen visade bara 5 dm så det var ett tacksamt arbete. Fick precis ett litet hål då Andrew kom körandes tillbaka med ”räven” då tänkte jag nu jädrar så klämde jag ner spaden mellan det jag då trodde var räven och Andrew, som kallades ut och fram kikade det en mycket grinig grävlingssugga som snabbt avlivades. Det var också den enda som var i grytet.

Dagens första grävling var bärgad och det kändes otroligt skönt att äntligen få lön för mödan, både för husse och hund speciellt för Andrew som kämpa med en grävling i flera timmar på premiär dagen som vi till slut fick lämna.


Nedslag 1

Äntligen fick Andrew en grävling att lugga.

Nu var nya krafter hämtade och vi drog vidare, lika bra att åka till det grytet där jag sköt en räv för Andrew i vintras och där han även sprängt räv förut sa jag, även om där inte varit någon aktivitet under tidiga våren. När vi kom fram såg det visserligen ut som det kunde ha varit något där men inte något nämnvärt.

Men Andrew var het så han fick krypa in. Andrew hade väl bara varit inne någon minut när vi hörde hans skall nånstans under backen. Inte längre någon tvekan om att här fanns något! Det gick några minuter och vi småpratade lite när ett grävlingshuvud plötsligt kika upp på oss... den synade oss och beslutade nog att flykt inte var någon god ide, så grävlingen vände tillbaka in. Andrew låg dock hela tiden och skallade långt under jord och vi kunde dra slutsatsen att det fanns flera grävlingar i detta gryt.

Ja... vi plockade upp pejlen som visade att det rörde sig runt i grytet, inte så konstigt då det nog är ett rejält gångsystem i detta gryt och hunden förmodligen jobbade med båda/alla grävlingarna. Andrew kom upp en snabb vända och for direkt ner i ett annat hål. Vi kunde bara fortsätta att följa hans arbete på pejlen i några minuter, vi kunde höra honom skälla lite här och var men det ville inte gå fast direkt. Till slut pejlade vi in honom under ett stort träd (såklart) och där verkade det bli fast. Pejlen visade 0,9 meter och jag påbörjade ett nedslag medan Jessica fick passa upp ifall det skulle smita någon...

Jädrar så mycket rötter det var, till slut efter mycket om och men med spade och yxa kom ja ner till Andrew där han skallade och slet i allt som fanns i ren frustration då han inte kom efter pga alla rötter som ville fastna i hans halsband. Vi lyfte ur honom och lyste in under trädet men kunde inte se någon grävling då gången krökte sig tvärt. Blockerade hålet med spade och Andrew fick hämta andan lite (helt onödigt sa han, ta busarna nån gång då!) medan vi prövade att gräva lite på andra sidan om trädet i hopp om färre rötter och bättre sikt. När vi kommit ner till gången släpptes Andrew åter och gick direkt ner och började skälla igen.

Men slet fortfarande i alla rötter under trädet och det märktes att han inte riktigt kom åt grävlingen/grävlingarna. Han fick ligga där och hålla dem på plats medan jag påbörjade ett tredje hål en bit till vänster om det första. Den här gången kom jag rätt ner, tyckte plötsligt att jorden rörde sig så jag blåste lite och skymtade grävlingspäls!

Andrew lyftes nu åter ut och fram kikade grävlingen som snabbt fick sätta livet till, Andrew fick apportera ut den och jag var beredd på att något mer kunde ligga där. Mycket riktigt så kika det fram en till som blev avlivad på samma sätt och ännu en apport blev det... och fram kikade det ännu en! Även den gick samma väg... och fram kunde jag lyfta den största grävlingsgalt ja någonsin sett!! Andrew var mycket nöjd med att få lugga sina tre busar efter ett mycket gott förliggararbete och efter reparation av grytet så började vi vår vandring genom terrängen tillbaka till bilen med alla grejer och grävlingarna.

Så det vart lyckat i rävgrytet som nu ännu mer har namnet Andrews gryt!

Husse & hund, nöjda efter "trion"

1/8

Äntligen grytjaktspremiär!

Ja som sagt nu var det premiär och så skulle man jobba, på en söndag till råga på allt! ... men 16:15 for jag hem och drog på mig stövlarna och packade in hundar och grejer. Äntligen!! Jaktivern var på topp och adrenalinet flödade, här skulle det grävas!! Och nu så har man ju även en likasinnad sambo vid sin sida så 1 augusti är ännu mer heligt vill jag lova.

Vi började med att testa både 3 och 4 gryt utan resultat, Andrew visade intresse vid de alla men helt klart var de tomma för tillfället... Men vet ju att vid början på hösten händer det ofta att de är ute. Lite senare på hösten mot slutet av september-oktober är oddsen betydligt bättre att hitta dem inne.

Men vi hade många flera gryt att gå igenom så vi drog vidare. Först testade vi ett gryt strax intill vägen där vi tog en räv i vintras och där luktade det GOTT sa Andrew, nosade runt länge och väl men kom slutligen ut. Näe inget där. Vi bestämde att vi skulle testa ett stort gryt en bit från vägen. Så vandringen började genom och runt grannens enorma majsfält! Väl framme så släpptes Andrew och han for in i grytet o blev där, nu jädrar tänkte jag. Slog på pejlen och den indikerade hunden 6-7 meter bort. Gick uppför en brant slänt på grytet, detta var ett riktigt stort gryt med många hål och gångar. Såg nu att det rörde sig hela tiden fram o tillbaka på ett mindre område… F-n va bra Bellman o flint pejlen är alltså! Men så kom han ut i en annan ingång helt plötsligt…Konstigt tänkte jag, men genom att jag har Andrew vid min sida all min lediga tid såg jag på avstånd att han hade fått fatt på något, så jag sa åt honom att ta busen nu! O in for han och vi pejlade in han på  endast en meters djup! Och där verkade det ligga stilla, men så klart skulle det vara under de största stenarna i skogen.

Men vi började gräva runtom och där va rötter och stenar utav f-n men som den värsta "terrier" man är som grytjägare så kom vi till slut igenom och nedslaget vart perfekt en bit bakom hunden, rakt över honom var fullt med stenbumlingar... Andrew lyftes upp men inte ville grävlingen fram nejdå... ner med Andrew igen så fick han skälla lite och så lyftes han upp igen... närå inte kom han fram och kunde inte på något sätt se grävlingen heller då det var två jätte stenar som grävlingen gått mellan/under Tänkte att ja får prova att spetta lite så om möjligt få till ett långskott. Att gräva på något annat sätt var inte möjligt, sten i alla riktningar!

Så Andrew lyftes upp ännu en gång. Men tro på fan att hunden lyckades trampa ned i ett jordgetingbo! Sen vart han så loj och hade helt klart blivit stucken i ena bakbenet minst så vi bestämde att vi får åka hem så han får kortison så det inte slutar med någon allvarligare reaktion. Så blev det, så grävlingen klarade sig denna gång...

Andrew var verkligen inte sitt rätta jag senare på kvällen... den här hunden som tycks helt opåverkad av det mesta och är lika pigg och glad som vanligt då han legat nere i ett gryt i 4 timmar var helt loj o halta ömse på det benet och andra benet. Såg onekligen inge vidare ut…men framåt nattkvisten friskna han till och blev sig själv igen, var väl Betapreden som gjorde susen. Men nu väntar en veckas jobb, sen blir det gräva utav tusan hela helgen och HELA nästa vecka!! Så om allt går planerat och inga allvarliga skador uppstår ska det bli grävlingar skjutna skulle jag nog tro!