:: Jakten hos Spotlight's kennel

Vi jagar med våra hundar och det handlar då först och främst om grytjakt på räv och grävling. Då vi brinner för att bevara hundarna som de sunda och funktionsdugliga jakthundar de är och det är detta som jack russelln i alla tider avlats fram som så förtjänar förstås jakten en helt egen avdelning på hemsidan där jakthistorier, bilder och så vidare publiceras.

Jaktdagbok säsongen 2010-2011

22 januari
Ja husse han lovade att hålla jaktdagboken uppdaterad han och det gick ju som det gick med det! Jagats har det i alla fall gjorts en hel del, både ovan och under jord. Anki har utvecklats mycket raskt ovan jord, med den hunden händer det alltid nåt i skogen, hon söker av markerna som ett jehu och finns där vilt så blir det snart upptag... Vi har haft drev på lite av varje men tyvärr inga skottlägen ännu. Kortdrivare är det väl tveksamt om man direkt kan kalla henne längre, mer än en gång har vi fått åka och plocka upp henne på någon väg för att hennes tendens att hålla i länge och långt bort blivit allt större. Återigen... Garmin astro är ovärdelig!

Mycket tid har förstås också gått åt till att låta Scilla få tid i skogen och utvecklas så som en ung stövare bör. Hon gör framsteg hela tiden, har funnit ett flertal nya gryt åt oss samt haft sina första rävdrev, och räv är också utan tvekan det vilt hon är mest sugen på. Första rävdrevet slutade i ett för oss tidigare okänt gryt, där sändes Leo in och efter över en timmes jobb bröt han... (är ju bara använd som förliggare tidigare) och husse hann inte mer än locka till sig hunden och ta fast honom innan räven kom ut och fick bege sig till de sälla jaktmarkerna. Någon mer detaljerad berättelse kan jag tyvärr inte bidra med då jag för egen del inte var med utan satt hemma, tråkigt tråkigt men många timmars snöpulsande går tyvärr inte så väl ihop med sista månadens graviditet, men det ska nog tas igen nästa säsong!! Vi får väl se om hussen skriver något mer om denna eller någon annan jakt framöver! ;)

2011 års första räv fälldes den 6 januari efter perfekt samarbete av stövare & terrier

7 november
Husse åter vid tangentbordet och lovar att ta sig i kragen med jaktdagboken framöver!!

Den 7 november var en vacker morgon med minusgrader och helt vindstilla och inte ett moln på himlen. Vi beslutade oss för att vi åker och släpper stövarvalpen lite. Sagt och gjort. Packade i lite kaffe och korv då jag tänkte göra en brasa så kunde hon få hålla på bäst hon ville.

Vi satte oss vid ett fint ställe i närheten av Andrews gryt som det numera heter och såg att hon höll på att spåra något intressant, men som den valp hon är kunde det ju lika gärna vara en fågel eller en hare... ingen aning som sagt. Men vad gjorde det, strålande väder och strax sprakade elden och korv intogs och även kaffe. En perfekt sambo och en liten en på väg, och stövare och terriers. Livet kändes (känns) perfekt! Men Scilla såg ut som hon hade något intressant. Hon såg ut som hon menade sig bort mot grytet. Så jag vart med och så tänkte jag kolla om det kunde se använt ut. Då drog hon ner mot en bäck och där låg det is som jag såg att den lär inte hålla, så jag tog och gick därifrån och hon följde med... Vi tar och släpper Anki en vända så får vi se om vi får tag på något rådjur sa jag.

Anki släpptes men hon tog samma spår som Scilla. Hm kan det ändå va en räv tänkte jag. Anki for över bäcken efter ett tag och fortsatte 50 meter till mot bilen nästan. Äh hon har inget hon bara letar sa ja, och så kom världens upptag . För den som aldrig hört en tysk jaktterrier få upp kan jag bara säga att det hörs! Spikrakt förbi bilen bar det och rakt ut. Och det gick utav tusan. Men fortsatte rakt ut så ja tappa kontakten efter ett tag. Och fick då se att jag hade slut på batteri i handenheten . Men fick återigen kontakt och fick då se att det var på väg tillbaka, men då släppte hon på vanligt tyskterrier sätt. Och det var bara bra det. Och till 95 % säkerhet så var det räv denna gång så man vart lite skamsen över då valpen nästan rett ut allt själv . Men det kommer flera gånger. Många gånger! Och en skogsantenn till pejlen är nu inköpt!!

30 oktober
Ja, eftersom denna jaktdagbok ligger ordentligt efter så får väl matten kliva in och skriva i hussens ställe!

Denna lördag hade det bestämts träff med Anders som skulle släppa sin stövare på ett fint, lite "undangömt" ställe (där skulle man bo!) norr om stan på morgonen och sen skulle vi gå igenom lite gryt. Strax efter 8 var vi på plats och åkte gemensamt upp till platsen där Sebb skulle släppas, alldeles som en halvö ute i en jättesjö med endast ett avsmalnade sund som flyktväg så det var perfekt. Vi tog pass vid utgången på halvön vid vägkanten, med flera gryt runtom så det tyckte vi skulle vara ett bra pass.

Vi hade även programmerat in Sebbs Garminhalsband i våran handenhet så att vi kunde följa hans framfart på pejlen. Det dröjde inte lång stund efter släpp förrän ett otvivelaktigt STÖVARSKALL hördes över skogen. Spotlight's husse stod och kramade bössa och pejl om vartannat och viskade spekulationer kring huruvida det var hare eller räv hunden fått upp. - Nu jädrar, fick jag höra, nu smäller det snart här var så säker! Men det vände precis i vägkanten ett par hundra meter framför oss och gjorde ett par snäva bukter och var på väg ytterliggare en gång mot oss. Men samma visa igen... Tyvärr förlorade våran pejl gång på gång kontakten med hunden trots att han inte ens var 2 km bort (blir att skaffa en skogsantenn innan Scilla börjar dra iväg på så långa turer) så till och från visste vi inte vad som hände (jag kan bara tänka mig hur jakten med drivande hundar såg ut innan det över huvud taget fanns några pejlar)men så bar det i alla fall ut på en väg och Sebb höll i, ut i ett vägkors och där blev det tappt men han hittade den snart på nytt - men det bar tyvärr in i ett stugområde och blev till slut "dötappt" som man säger och huruvida det var räv eller hare förblev vi ovissa om.  Efter ett tag ringde Anders. Sebb hade då blivit kopplad och släppt på ett annat ställe, och det dröjde inte länge förrän det var fullt drev igen.

Nu blev jag instruerad att stanna i bilen för att hålla tyst på våra kära hundar som minsann också hörde drevskallet och gärna ville stämma in. - Det kommer aldrig nåt vilt hit om de ska hålla på sådär! Nähä nä... någon halvtimme senare kommer hussen tillbaka till bilen och meddelar att Anders fru har skjutit räven.

Efter en fikapaus och uppvisande av den skjutna räven för Scilla (som var mer intresserad av fikat... men så är ju stövarna överlag inte lika sugna på dött vilt som terrierna precis!) åkte vi en bit och ett nytt släpp gjordes med Sebb, men han fick inte upp något mer och var nog rätt nöjd så vi bestämde oss för att åka och kolla lite gryt istället.

Det första grytet kunde vi konstatera skulle bli svårgrävt, om över huvud taget möjligt, då alla ingångarna gick in under ett par enorma stenblock och det var misstänkt djupt även runtom. Vi släppte således INTE Andrew utan Doyle istället, som for ner och snart fick kontakt. Nu är ju Doyle mer en sprängartyp egentligen (vilket var tanken med att släppa honom då vi inte ville riskera bli ståendes där hela dan...)  och efter en stund kom han upp, då med ett bett i näsan och munnen full av grävlingspäls! Ett par uppmuntrande ord och han försvann i samma hål igen och kunde snart pejlas in på 2 meters djup på ett ställe, 1,8 på ett annat rakt in under en av stenarna. Vi misstänkte att det nog var flera grävlingar han jobbade med. Efter att ha provgrävt lite på det mest "grunda" stället kunde vi tyvärr bara konstatera att det var ett hopplöst projekt... Så Doyle kopplades vid första tillfället vi fick och vi drog vidare (vilket Doyle INTE var så sugen på... va fan, de är ju här!!)

Så vi åkte till två andra gryt, det ena ur vilket Andrew sprängt en grävling tidigare i höstas... men idag var det tyvärr inget hemma. Vi prövade även på ett annat ställe där det varit jaktlycka i vintras, men icke. Nästa stopp var en enorm lada på ett ställe vi också varit tidigare i höst men då var det inget inne, men nu kanske? Vi var lite tveksamma men testa kan man ju och ägarna ville gärna ha bort grävling så det hade ju varit bra.

Nu var det dags för vår "husexpert" Andrew att få komma ut, han har ett mycket grundligt sök vilket är nödvändigt under stora hus med massor av gångsystem, finns de där så hittar han dem. Han hade varit här förut och visste såklart vad som gällde redan när han släpptes på gräsmattan utanför... rakt in for han och det dröjde inte förrän vi kunde höra hans skall under golvet! Nu började trampandet bland all bråte inne i ladan för att lokalisera exakt position på hund och grävling... men det gick runt runt under golvet och grävlingen verkade väldigt lättstörd, for iväg så snart man trampade "ovanpå" dem. Andrew jobbade på lika intensivt som vanligt men var väl het på gröten idag och verkade mest vilja slåss vilket inte direkt gjorde saken bättre med att få grävlingen att ligga fast. Anders fick mest uppehålla sig ute och passa ifall grävlingen skulle välja att ta till flykten men den verkade inte så sugen på det trots allt. Till slut kunde vi i alla fall pejla in dem på ett och samma ställe, rakt under en stor båtkärra med tillhörande båt... vi fick försöka ta oss in en bit bakom hunden, golvplankor flyttades och bomateral lyftes ut. Vi kunde se hunden och grävlingen tydligt men Andrew skulle förstås inte låta sig kallas ut och skjuta medan hunden var kvar där gick ju inte. Vi flyttade oss lite för att försöka komma ut dem på ett annat ställe och prövade att flytta lite på båtkärran men då blev det batalj där under och bar iväg igen. Kunde se på pejlen att det drog iväg långt ut, nästan ända till en av utgångarna på utsidan av huset så jag gick dit för att se om Andrew kommit ut vilket han gjort, med blodet droppandes från munnen... Han var ingen vidare fager syn, på honom själv märktes ingenting alls, han ville direkt in igen, men han fick vara färdig för idag. Vi hade ju fler arbetssugna hundar i bilen och bättre att släppa in en fräsch hund då.

Doyle fick pröva en vända istället, även om det här inte var ideala förhållanden för hans arbetssätt, men han var ju så taggad från tidigare. Han gjorde ett riktigt bra jobb men han ville inte riktigt ligga inne nog länge. Vi tror ju att han kommer bli en riktig kanonsprängare bara vi hittar lite rävar åt honom! Hittills har han bara träffat på grävling och har visat sig vara riktigt skarp när det behövs men bryter efter ca 10 min vilket ju är perfekt på räv men inte funkar lika bra när man ska gräva. Och när man har så många grythundar som vi har är det ju ingen nackdel att låta de som beter sig som mer renodlade sprängare eller förliggare fortsätta hålla sig till sitt område.

Så vi hämtade Leo som for in under huset som en vessla i sin vanliga stil....  Oj oj vilket skall den gossen har, det har han ärvt från både mor och far... han gjorde ett riktigt kanonjobb och låste fast grävlingen och bara matade på skall. Men vi kom inte åt att skjuta pga det som stod på golvet ovanför, på något ställe gick det att lyfta golvplankorna lite snyggt men då visade det sig vara ett gammalt lager golv under, och en massa bjälkar, någonstans fick vi en skymt av hunden men inte grävlingen inte... Efter att ha jobbat på ett bra tag rök Leo och grävlingen ihop utav helvete, den fick sig nog ett nappatag kring snoken på Leo och han bröt där. Husse tyckte inte att vi skulle släppa ner honom igen. Inte för att hunden skulle vara vek på något sätt utan tvärtom det är i såna här lägen idioterna i dem kommer fram och då blir det bara värre.

Nu började dagsljuset fly från oss och vi var inte riktigt hundra på vilken hund vi skulle pröva härnäst, att ge upp efter 3 timmars slit var ju inte direkt lockande (orden "vi ska ta den om jag så ska vara här hela natten" yttrades i detta läge av Spotlight's husse...), av de russllar vi hade med oss så var det ingen som riktigt var lämpad pga bristande erfarenhet, uthuset var ju enormt och grävlingen verkade ganska svårarbetad, ilsk och lättstörd, eller att de är mer sprängare i arbetssättet, så det fick bli den svarta madamen som fick komma ur bilen härnäst.

In under ladan for hon som ett jehu och hittade grävlingen på samma ställe under båten. Nu låg dock grävlingen närmast hålet som vi fått upp i golvet och att skjuta när hunden ligger bakom är ju uteslutet, så vi försökte få upp ett håll på andra sidan om dem, vilket även lyckades, men sen var det ju det där med att få upp hunden för att få ett säkert skottläge på grävlingen... Anki skulle då rakt inte bryta, hon hade ju väntat på det här hela dan och hade skitkul!! Vi lyckades få henne att bryta en vända men fick aldrig tag i henne vilket bara hade till följden att hon försvann och hittade en annan väg fram till grävlingen... Nu låg hon dock på andra sidan och vi flyttade oss tillbaka till hål nr 1... efter en hel del trixande, ett par sammandrabbningar mellan hund och vilt, brytande av golvplankor och fipplande med ficklampor för att se något i det synnerligen dunkla ljuset så kunde vi äntligen blockera Anki och avliva grävlingen. Puhh!

En stor och präktig sugga kunde dras fram och alla inblandade hundar fick såklart i tur och ordning lugga busen, för det här var ju teamwork på högsta nivå och alla hundarna gjorde ett utmärkt jobb! Efter lite reparation av golvet och misslyckad fotografering (mobilkameror är allt värdelösa i mörker och den riktiga kameran hade vi glömt hemma) drog vi hemåt efter en lång dag.

Envis som en terrier brukar man ju säga men efter denna dag var nog både jag och Anders överens om att uttrycket gott kan ändras till envis som en Spotlighthusse!! ;)

16 oktober
Matte som skriver även detta... idag var vi på g väldigt tidigt för att vara på plats och vara med och passa lite då jaktkompisen Anders svärfars stövare släpptes. Vi valde ett bra ställe att stå men inte hände det så värst mycket där... kallt var det också, 7 minus, och vi gjorde upp en liten brasa för att hålla värmen. Efter en stunds eldande och kaffedrickande hörde vi dock upptaget långt bort och hussen kom raskt på benen. Någon räv fick vi dock aldrig se utan drevet försvann iväg utom hörhåll och efter en bra stunds väntande så ringde Anders och meddelade att stövaren skulle kopplas då det gått in på fel mark och hon tappat bort viltet. Så vi möttes upp kort senare för att åka och kolla gryt istället, med uppmaningen till svärfar att ringa om det det möjligen skulle hamna någon räv i gryt senare på dagen...

Stämningsfullt med brasa och skönt när termometern visar -7

Full beredskap på passet som synes! ;)

Så vi åkte vidare och betade av ett gäng gryt som vi varit i tidigare under säsongen men det blev inget napp. Mer detaljerad än så har jag svårt att vara då det här skrivs mer än 3 veckor efteråt och det hände ju inget värt att återberätta. Men så åkte vi till ett gryt som vi prövat tidigare men då var det ingen hemma, ett jättestort sandgryt i en sluttning med MASSOR av hål överallt. Andrew släpptes in och sökte av och efter några minuter kunde vi höra honom skälla. Då det verkade ligga fast kunde vi pejla in dem på ca 1,7 meters djup och det var bara att börja gräva, ett mycket tacksamt jobb då marken endast bestod av sand som yr runt min jordfräs till älskling. Grävlingsjakt i gryt är inget för den som inte är beredd att hugga i! Men efter någon meters grävning började det plötsligt röra på sig på pejlen, 3 meter, 7 meter, 10...? Sen tickade det iväg snabbt och Andrew var raskt 40 meter bort, vad nu då? Jag hade just hört något rassla till i en skogsdunge en bit bort och gick dit för att se att där inte fanns någon oupptäckt ingång, en aning orolig att grävlingen möjligen smitit med Andrew efter sig... så var dock inte fallet, då jag kallade på Andrew kom han ut en kort vända ur ett av hålen i sluttningen men försvann lika fort in igen. Den här gången blev det dock stopp på nytt ställe, ca 1,2 meters djup.

Men nu hör vi inte att Andrew skäller snarare gräver. Vi blev lite oroliga och tänkte att antingen har det rasat på hunden eller så har grävlingen grävt in sig och Andrew är på väg efter. Men så blir det helt tyst, Andrew kommer ut. Men in direkt på samma ställe. Ingen tvekan vad som händer nu, grävlingen håller på att gräva sig inåt och Andrew efter och det blir strax kontakt igen och han börjar skälla. Nytt nedslag, gick ju ganska fort då det var lättgrävt även här, vi kommer ned i en grytgång direkt men Andrew ligger längre ner så det är bara att fortsätta. Kommer så småningom ner till hunden och efter lite slitande och skrikande till Andrew lyfts han upp och grävlingen kikar fram så fint och får besöka de sälla jaktmarkerna. En stor sugga som en nöjd Andrew fick dra fram!

Det här var alltså 1,5 meters hederlig grävning som aldrig blev något fullbordat nedslag...

...tur att grytjägare är lika förtjusta i att gräva som grythundar!! ;)

Hål nr 2 som blev det riktiga nedslaget

Nu är ju Andrew rätt bytesmedveten av sig och inte så himla sugen på att överge SIN fuling för att gå in i grytet igen, vilket vi gärna ville att han skulle göra för att säkerställa att det inte låg fler inne. Så efter att ha gömt undan grävlingen lite hämtade vi Leo så han fick gå igenom grytet, gick sådär då han var mest intresserad av nedslagsplatsen och allt lukt därikring, men han var en vända i grytet i alla fall och det verkade inte vara någonting mer. Så efter återställande av grytet fick vi förklara oss nöjda och klara för idag.

2 oktober
Kan börja med att skriva att jag varit usel med att uppdatera jaktdagboken den sista tiden. Inte för att det inte blivit jakt, har tvärtom nedlagt både rävar och grävlingar och även ett rådjur vid ett tillfälle. Dock så har min digitalkamera lagt totalt av men det lär väl bli en ny sådan...

Men denna dag så var vi i alla fall på väg upp till stugan i de norra delarna av länet ännu en gång för att jaga lite fågel med Tyson. Men denna dag var ägnad åt grytjakt! För att korta ner historian lite så prövade vi tre-fyra gryt innan det blev napp under en stor timmerlada. Andrew var först in. Letade länge och väl innan hans skall bröt igenom. ÄNTLIGEN! Han jobbade på bra men det märktes att han gick på hårt åt grävlingen, för det ville inte ligga stilla. Bara i några sekunder sedan rök de ihop.

Så höll det på rätt länge och till slut vet jag inte vad som hände riktigt, för då han kom ut . Men han manades på igen och han letade otroligt länge, fick ta upp pejlen då jag trodde grävlingen kanske smitit trots passkyttar. Men en sida var det ingen på så trodde kanske att den smitit där. Inget hördes från Andrew. Han bröt vid flertalet gånger men markerade på att busen är kvar. - Jag bara hittar den inte visade han i ren förtvivlan Men han fick hålla på. Och till slut tyckte jag att jag hörde honom under fötterna ute på gräsmattan! Jo minsann ca 1, 5 meter under fötterna en bra bit från ladan låg Andrew och skällde för fullt!

Så jag högg i för fulla muggar men var nog lite slarvig med pejlandet då jag tyckte att jag snart var för djupt. Andrew bröt en gång och var ut för en nypa luft. Inte likt honom men kan bara spekulera varför han bröt. Han hittade grävlingen igen på samma ställe och jag grävde lite till innan han bröt. Tyckte detta var väldigt olikt honom så tänkte att jag prövar Doyle en vända. Sagt och gjort han var in flera gånger och letade febrilt men kunde inte lokalisera gången där grävlingen var. Leo fick också prova sig men lyckades inte. Och med säkerhet berodde detta på att varken Doyle eller Leo har erfarenhet av gångar under hus osv. och jag kan inte kräva mer av hundarna då de inte har samma rutin som Andrew.

Men i alla fall vart jag lite ställd där vilken hund jag skulle prova. Ville inte ta varken Xander eller Jack el någon av tikarna då jag vill ha de som rena sprängarhundar på räv. Så efter beslut så fick Anki prova sig trots att hon inte ens vill skälla på grävling vanligtvis. Men prova går alltid tänkte jag. Släppte henne och hon for in , det tog säkert 5 minuter innan hon tillslut lokalisera grävlingen, men hon skällde taktfast så jag mana på henne så gott jag kunde ovanifrån och märkte då att jag kommit ungefär en halvmeter fel. Större hål och strax därefter genomslag!. Tyvärr så rasade det lite för mycket jord på grävlingen så den rusade rakt på Anki och tog ett rejält nappatag om strupen på henne. Trodde nästan att nu är det kört för ”Smôla” men efter x antal minuter så släppte grävlingen och hon börja skalla försiktigt igen. Nytt nedslag i gräsmattan och efter två spadtag var jag igenom och snabbt upp med henne och pang så var det klart!. Anki fick slita i den bäst hon ville men kompisen fick ta till bägge händerna för att få upp den. Riktigt höstfet sugga. Husse var mäkta nöjd över Anki som visat föga intresse för grävling annars. Detta var också den enda som låg inne nu, men det kommer säkert ligga fler där framöver, så återbesök ett måste.

Det stora nedslaget... i gräsmattan...



Lilla nedslaget, mer tacksamt djup!

5 september
Nyss hemkommen efter lite fågeljakt med Tyson vilket i alla fall resulterade i en skjuten tjädertupp. Vi hade gjort upp att vi skulle möta upp Anders på söndagsförmiddagen vid ett ställe strax norr om Kristinehamn där det skulle ligga ett gryt. Väl framme fick vi se det största sandgryt jag någonsin sett, hål överallt och färskt med spår av räv och grävling i öppningarna i de flesta av hålen. Doyle släpptes in och han sökte av grytgångarna noga flera gånger men kunde snart konstatera att det inte låg någon inne. Vi drog iväg till en loge där det skulle ha varit grävling enligt han som ägde det.

Andrew och Leo fick prova sig där men ingen var hemma där heller. Drog vidare igen och provade ett gryt som det hade varit grävling i i vår men tyvärr vart det samma resultat nu... vi började misströsta men vi bestämde oss för att ändå testa ett par närliggande gryt.

Vi tog bara med oss Leo och gick mot nästa gryt, men sa till Anders att vi går lite i bredd i skogen ifall vi hittar något nytt gryt. Och det gjorde vi vid en bäck hittade vi ett gryt med flera hål som såg rätt färskt ut, Leo släpptes in och han sökte av och tog nästa hål men ingen hemma, men i det tredje hålet vart det napp.

Här hittade vi nåt...

Pejlade in Leo på 0,6 m, fram med spadarna och ett snabbt nedslag och Leo lyftes upp men hörde då att grävlingen grävde sig inåt för fullt, ner med hunden igen och då hade det flyttat sig ca en halvmeter inåt så nytt hål och upp med Leo igen, tyckte han såg ut att vara så blöt och lerig helt plötsligt och när jag kika ned i grytgången så fullkomligt vällde det in lervatten. Men så såg jag en nostryffel sticka upp ur vattnet. Började tro det var en bäver han skällde på men till slut efter en stund kunde vi skjuta en stor grävlingshona i leran. Och det var inte det lättaste att få upp grävlingen då den satt som en propp i lervattnet, men till slut klarade vi att dra upp den. Leos andra grävling var ett faktum, ett kanonjobb ännu en gång från honom.

Nedslag

Här låg grävling och hund i leran

Leo luggar sin skitiga buse

1 september
Det hade regnat hela dagen för att senare spricka upp på kvällen. Vi bestämde oss för att testa några gryt. Det första vi testa visa sig vara tomt men Andrew var heltokig utanför så jag kopplade honom så fick han spåra och vi hängde på, gick förbi mycket grävlingsbök överallt så visst var det grävling han hade spår av. Men det vart till slut så mycket ris så vi struntade i det och gav oss iväg till ett annat närliggande gryt och där blev det napp direkt, men det gick runt överallt där nere ville bara ligga stilla ett par sekunder så vi misstänkte att det var räv, Andrew började då bryta helt plötsligt gång på gång han som vanligtvis ligger inne 5-6 timmar om så är så jag trodde skarpt på att det var en räv. Till slut så hade han nog tröttnat eller om det berodde på att han hade rejäla jack på ena ögat och bara kunde kisa lite med det. Men vi hade Leo med och släppte in honom, han jobbade på bra men flera gånger under arbetet kom han utbackandes under full skallgivning och var helvild! Inte precis det taktfasta förliggararbete som han visade prov på med sin första grävling. Han hann också få några bett i underkäken. Men till slut bestämde jag mig för att försöka på ett nedslag och det var djupt utav f-n men lättgrävt men när jag kom ner så flyttade det sig. Kallade ut Leo och släppte in honom från olika håll i hopp om att jag skulle få se vad det var som var så argt och aldrig ville ligga still. Men till slut när jag var så trött så valde räven att lämna grytet utan att vi såg det. Leo markera på att viltet lämnat grytet och ville efter. Men jag var nöjd efter grävandet så det fick va. Vi drog istället iväg på lite rådjursjakt.

Vi fick se både räv och rådjur och älg från passet men det som följde med hem vart en fälthare och den smakade rätt gott faktiskt.

Dålig bild på 2010 års premiärhare

29 augusti
Vi var i Sälen på fågeljakt denna helgen hos Patrick, under lördagskvällen fick vi ett samtal från Henrik som sa att han förmodligen hade en grävling i ett gryt men han kunde inte få ihjäl den då hans hund inte ville ligga inne nog länge och han helst inte ville gräva så mycket för sin foxterrier Sigge då han främst vill använda honom som sprängare. Men han hade stängt in den med en stor sten så han undrade om vi inte kunde följa med honom på morgonen. Klart vi ska det sa vi. Klockan 06:00 stod han i jaktkojan! Så det var bara att dra på sig kläderna och iväg, och efter kvällens intag var man lite seg...

Väl framme kunde vi konstatera att grävlingen grävt sig ut, vilket Andrew även konstaterade efter en avsökning, men trots idogt regnande släppte vi Henriks rysstövare Olga, hon for då iväg och blev stående vid ett annat sandgryt ca 100 meter bort. Så vi släppte ned Andrew och det blev full rulle direkt, jag och Henrik sprang efter spadar och när vi var på väg tillbaka fick vi höra Jessica ropa att det var räv, den hade varit på väg ut, så pass långt ute så hon hade sett tassarna och ett kikande ansikte. Vi försökte pejla in hund och räv men det gick runt hela tiden där nere över ett stort område, förmodligen fanns ett rejält gångsystem i underjorden och bitvis var det rejält djupt. Så när Andrew kom upp för lite lyft blev han kopplad och vi bytte hund och släppte ner Sigge i hopp att han skulle spränga räven men det gick inte. Så vi gjorde ett nedslag när det låg stilla en liten stund, men det gick runt runt nere i grytgångarna. Men slutligen när det låg hyfsat på samma plats och bara gick fram och tillbaka någon meter i vad som troligtvis var en blindgång tog vi upp ett hål i den lättgrävda sanden, men det flyttade sig igen, längre in så ett nytt nedslag gjordes och då kom vi ned perfekt på Sigge och han lyftes upp och räven kunde avlivas med ett skott från revolvern.

Blev några hål innan det lyckades...

Nöjda hundar!

22 augusti 2010
Hade precis kommit hem från en tur upp till Långberget på lite fågelträning med settern...
Fick lite lust på att åka ut och se efter någon rådjursbock, frågade matte om hon orkade en kvällstur... japp sa hon så vi drog iväg , bäst som vi gick och smög efter en stig fick jag se en grävling som slank ner i ett gryt där ingången befinner sig under en stor sten som vi även haft räv i i vintras, blev såklart sugen som fan på att hämta Leo men det var lite väl sent tyckte vi nog båda men suget vart efter en stunds funderande för stort så vi for hem efter Leo och även Doyle fick följa med. Andrew fick dock stanna hemma denna gång till hans stora förtret, men vi hade inte lust på att stå i skogen hela natten om det inte skulle gå att gräva...

 
Grytingång

Då vi stannade bilen på skogsvägen en bit från grytet insåg vi att den medhavda pannlampan havererat - suck. Jaha då får vi förlita oss till mobilernas ficklampor och en liten vanlig en med slutkört batteri...

Framme vid grytet släppte vi Leo som for upp och ner några gånger i hålet där grävlingen gått ner men försvann försvann sedan och börja strax skälla som en tok under marken, blev tvungen att pejla noggrant då det lät som han låg vid ena utgången bara, vilket inte var fallet då pejlen visa ett annat ställe, 0,8 meter ner visade pejlen som minst så det var bara att hugga in vilket inte var så lätt pga grova rötter och stenar… men så flyttade det sig på nytt, samma avstånd visade det där så jag gjorde gjorde nytt nedslag men klarade bara att få ett litet hål för att det låg två jätte stenar emot varandra.

Nedslag, litet hål

Såg i alla fall Leo en bit ner där så jag tänkte att vi prövar att kalla ut honom och ser om grävlingen vill kika fram... men det ville den inte så Leo släpptes in på nytt och fick arbeta vidare medan jag började med ett nedslag som ja hoppades skulle bli ovanför grävlingen och så blev det, alldeles perfekt, busen kikade så fint på mig men Leo låg framför och jag kunde inte få ner spaden för att blockera på grund av en sten som låg i vägen och Leo hade ingen lust att låta sig kallas ut något mer... typiskt, men till slut bar det iväg och blev stopp på ett nytt ställe 0,5 visa pejlen... nu jädrar ska busen dö tänkte jag då hunden gör ett sådant bra jobb som första gång... kom ner perfekt och Leo lyftes ur, grävlingen kika ej fram utan grävde in sig åt andra hållet. Ner med Leo igen... nu grävde han sig efter, fick strax kontakt och började skälla igen... hålet utvidgades och vi drog ut Leo igen och då kom grävlingen fram minsann så vi kunde avliva den. Då var Leo karsk minsann och Doyle som satt vid ett träd en bit bort fullkomligt vrålade i kopplet. Men denna grävling var Leos så han fick lugga den hur mycket han ville (fast Doyle fick vara med på ett hörn). Drygt två timmar tog det och det var ett kanonjobb för första gången i riktigt gryt för Leos del.

När vi var klara var klockan gott och väl över 22, dagsljuset utplånat... imorgon blir det iväg och köpa batterier och en ny pannlampa!

10 augusti
Ännu en grytjaktsdag… ny mark nya möjligheter!
Doyle släpptes först i första grytet men konstaterade att ingen var hemma... men så var det ett gryt bredvid som Andrew släpptes in i och det tog inte många minuter så kom det en grävling utfarandes ur samma hål där han gått in! Så klart blev det bom av min kompis... själv stod jag och hängde över spaden och var inte till mycket hjälp där... matte höll i en vilt skrikandes Doyle som nog önskade att han blivit insläppt i rätt gryt! Vi väntade ut Andrew som kom ut efter några minuter med näsan i luften, beredd att sätta efter grävlingen, men han blev infångad... Inga fler grävlingar fanns i grytet.

Men men vi drog vidare till nästa, en gammal jordkällare och där blev det napp på nytt! Doyle var först in, fick klämma sig på sidan för att ta sig in mellan stenarna till gången där det luktade gott och då kan man förstå att det var trångt, då Doyle är en liten hane... där fick han i alla fall kontakt och pejlen visade från utsidan 1,8 meter - det är grävbart tyckte jag och vi började gräva medan matte satt i jordkällarens ingång och följde Doyles arbete som hördes därifrån, men inte från utsidan. Doyle bröt vid några tillfällen men jobbade mycket bra och uthålligt och höll grävlingen på plats. Snart stötte vi på problem, kom ner på världens jättesten, spett hämtades och efter någon timme lyckades vi få loss den... vi tyckte nog att med den formen så hörde den nog till grunden på jordkällaren , vilket gjorde situationen lite otrygg pga av rasrisken…

Taggad Leo utanför grytet... vill jag med!!

Doyle bröt, och då gjorde troligtvis grävlingen en förflyttning för när han ville in igen hittade han den inte i gången där det legat fast i över 1,5 timme utan han försökte istället klämma sig upp till vänster i stenmuren, men då han jobbat så bra och såpass länge valde vi att byta hund och släppte istället in Andrew.

Även han var upp och kollade i gången till höger men fick ingen kontakt där utan försvann upp till vänster, såpass långt in att han med nöd och näppe kunde höras inne i jordkällaren. En koll på pejlen och mycket riktigt hade det flyttat sig, till ett bättre ställe för nu visade pejlen bara 1 meter ner och längre ut från jordkällaren. Så vi högg i igen och var snart nere - fick en skymt av både grävling och hund och skulle just till att lyfta upp Andrew men så bar det iväg igen, runt runt i stenmuren, grävlingen var skitarg men Andrew var nog ännu argare... En vända var de framme inne i jordkällaren och grävlingen skulle säkerligen ha smitit om inte matte suttit där! Så det gick tillbaka in i muren och blev åter stopp på första stället... Pejlen visade nu endast 3 dm kvar men det var under ett stenblock som vi inte vågade röra då det verkade som hela grunden sjunkit!!! Säger ju sig själv att man inte kan börja spetta loss stenblocken i en jordkällare när hunden ligger där inne nånstans, nej här var det bara att acceptera förlusten och ta ut hunden....

...och det var inte det lättaste att få ut Andrew heller, först var det ju den lilla saken att få honom att bryta... men sen där han gick in så lätt tidigare gick han nu fast på väg ut!! Jag fick trycka in honom igen å han försökte på ren förtvivlan att komma ut till husse på två ställen under muren men det gick inte, men till slut fick jag ut honom genom att dra ut honom liggandes på sidan!! Så där bröt vi och bestämde att det fick vara nog. Alla var nog glada över att få ut hunden (utom Andrew själv som ville in igen!!), så grytet återställdes och vi bestämde då att detta får bli ett friställe för dem.

 

8 och 9 augusti
spenderades med att gå en massa och bli stucken av getingar och allehanda kräk och gå igenom en MASSA gryt (tappat räkningen) utan att hitta en enda stackars grävling. Bara en svart KATT som låg i ett av gryten och det var så nära att jag skulle skjutit, hade inte min sambo varit med vete f-n om ja klarat att hålla mig. Men det var väldigt bökat med de flesta av gryten så de måste tittas till några gånger till i år. Imorgon väntas nya gryt på ny mark så vi får se hur det går. Det togs tre grävlingar där för Andrew och Doyle i vintras så vi hoppas det blir… eh skit jakt är bäst att skriva...



7 augusti
kunde jag äntligen pusta ut efter en veckas jobb till 22:05 varje dag... Nu skulle det bli grytjakt på allvar! Vi stod upp kl 07:00 då jag inte kunde sova något mer, stövarvalpen väckte hela huset med sitt DAGS ATT VAKNA skall! Så det stod inte på förrän min älskling var på benen, väl frukost intagen och klar så packade vi in alla förnödenheter i bilen och drog iväg... gryt efter gryt gick vi igenom alla var det färska ”spår” av grävling på men inget som verkade intressant för Andrew och varmt och kvavt som tusan var det. Klockan närma sig elva så vi bestämde oss för en fika och rastning av valparna, efter enorma mängder av vatten plus lite bullar och någon macka och det obligatoriska kaffet var vi redo för nya gryt, så jag tänkte att vi kan ju alltid testa grytet där vi hade räv inne i vintras... sagt och gjort dit bar det.

Var så trött pga den kvava värmen när vi kom fram så jag tog bara med Andrew till grytet, spadar osv fick bli kvar i bilen... släppte honom och jag tyckte inte det såg ut på långa vägar som det varit något i det grytet. Andrew kom ut ur ett hål och gick in i ett annat men verkade ointresserad. Det är väl ingen hemma här heller tänkte jag och var på väg att gå tillbaka när ja fick se ett ”nytt” hål i grytet och tänkte att är jag ändå här så är det lika bra hunden får inspektera alltihop.

Å jo minsann där var det intressant och det stod inte på förrän Andrew drog igång och skalla i underjorden. Äntligen tänkte jag! Min sambo fick springa hela vägen till bilen för att hämta spadarna medan jag stod och passa. Men jädrar vad det gick runt , det var så det skaka i marken fram och tillbaka ett tag skymta jag svansen vid ingångshålet men så klämde han in grävlingen tillbaka och det verka hela tiden som om det blev stopp på ett och samma ställe så där tänkte jag att nedslaget får bli, jag var nästan säker på att det skulle vara en räv som låg inne så min älskling fick passa så det inte smet.

Jag började gräva lite försiktigt, pejlen visade bara 5 dm så det var ett tacksamt arbete. Fick precis ett litet hål då Andrew kom körandes tillbaka med ”räven” då tänkte jag nu jädrar så klämde jag ner spaden mellan det jag då trodde var räven och Andrew, som kallades ut och fram kikade det en mycket grinig grävlingssugga som snabbt avlivades. Det var också den enda som var i grytet.

Dagens första grävling var bärgad och det kändes otroligt skönt att äntligen få lön för mödan, både för husse och hund speciellt för Andrew som kämpa med en grävling i flera timmar på premiär dagen som vi till slut fick lämna.


Nedslag 1

Äntligen fick Andrew en grävling att lugga.

Nu var nya krafter hämtade och vi drog vidare, lika bra att åka till det grytet där jag sköt en räv för Andrew i vintras och där han även sprängt räv förut sa jag, även om där inte varit någon aktivitet under tidiga våren. När vi kom fram såg det visserligen ut som det kunde ha varit något där men inte något nämnvärt.

Men Andrew var het så han fick krypa in. Andrew hade väl bara varit inne någon minut när vi hörde hans skall nånstans under backen. Inte längre någon tvekan om att här fanns något! Det gick några minuter och vi småpratade lite när ett grävlingshuvud plötsligt kika upp på oss... den synade oss och beslutade nog att flykt inte var någon god ide, så grävlingen vände tillbaka in. Andrew låg dock hela tiden och skallade långt under jord och vi kunde dra slutsatsen att det fanns flera grävlingar i detta gryt.

Ja... vi plockade upp pejlen som visade att det rörde sig runt i grytet, inte så konstigt då det nog är ett rejält gångsystem i detta gryt och hunden förmodligen jobbade med båda/alla grävlingarna. Andrew kom upp en snabb vända och for direkt ner i ett annat hål. Vi kunde bara fortsätta att följa hans arbete på pejlen i några minuter, vi kunde höra honom skälla lite här och var men det ville inte gå fast direkt. Till slut pejlade vi in honom under ett stort träd (såklart) och där verkade det bli fast. Pejlen visade 0,9 meter och jag påbörjade ett nedslag medan Jessica fick passa upp ifall det skulle smita någon...

Jädrar så mycket rötter det var, till slut efter mycket om och men med spade och yxa kom ja ner till Andrew där han skallade och slet i allt som fanns i ren frustration då han inte kom efter pga alla rötter som ville fastna i hans halsband. Vi lyfte ur honom och lyste in under trädet men kunde inte se någon grävling då gången krökte sig tvärt. Blockerade hålet med spade och Andrew fick hämta andan lite (helt onödigt sa han, ta busarna nån gång då!) medan vi prövade att gräva lite på andra sidan om trädet i hopp om färre rötter och bättre sikt. När vi kommit ner till gången släpptes Andrew åter och gick direkt ner och började skälla igen.

Men slet fortfarande i alla rötter under trädet och det märktes att han inte riktigt kom åt grävlingen/grävlingarna. Han fick ligga där och hålla dem på plats medan jag påbörjade ett tredje hål en bit till vänster om det första. Den här gången kom jag rätt ner, tyckte plötsligt att jorden rörde sig så jag blåste lite och skymtade grävlingspäls!

Andrew lyftes nu åter ut och fram kikade grävlingen som snabbt fick sätta livet till, Andrew fick apportera ut den och jag var beredd på att något mer kunde ligga där. Mycket riktigt så kika det fram en till som blev avlivad på samma sätt och ännu en apport blev det... och fram kikade det ännu en! Även den gick samma väg... och fram kunde jag lyfta den största grävlingsgalt ja någonsin sett!! Andrew var mycket nöjd med att få lugga sina tre busar efter ett mycket gott förliggararbete och efter reparation av grytet så började vi vår vandring genom terrängen tillbaka till bilen med alla grejer och grävlingarna.

Så det vart lyckat i rävgrytet som nu ännu mer har namnet Andrews gryt!

Husse & hund, nöjda efter "trion"

1/8

Äntligen grytjaktspremiär!

Ja som sagt nu var det premiär och så skulle man jobba, på en söndag till råga på allt! ... men 16:15 for jag hem och drog på mig stövlarna och packade in hundar och grejer. Äntligen!! Jaktivern var på topp och adrenalinet flödade, här skulle det grävas!! Och nu så har man ju även en likasinnad sambo vid sin sida så 1 augusti är ännu mer heligt vill jag lova.

Vi började med att testa både 3 och 4 gryt utan resultat, Andrew visade intresse vid de alla men helt klart var de tomma för tillfället... Men vet ju att vid början på hösten händer det ofta att de är ute. Lite senare på hösten mot slutet av september-oktober är oddsen betydligt bättre att hitta dem inne.

Men vi hade många flera gryt att gå igenom så vi drog vidare. Först testade vi ett gryt strax intill vägen där vi tog en räv i vintras och där luktade det GOTT sa Andrew, nosade runt länge och väl men kom slutligen ut. Näe inget där. Vi bestämde att vi skulle testa ett stort gryt en bit från vägen. Så vandringen började genom och runt grannens enorma majsfält! Väl framme så släpptes Andrew och han for in i grytet o blev där, nu jädrar tänkte jag. Slog på pejlen och den indikerade hunden 6-7 meter bort. Gick uppför en brant slänt på grytet, detta var ett riktigt stort gryt med många hål och gångar. Såg nu att det rörde sig hela tiden fram o tillbaka på ett mindre område… F-n va bra Bellman o flint pejlen är alltså! Men så kom han ut i en annan ingång helt plötsligt…Konstigt tänkte jag, men genom att jag har Andrew vid min sida all min lediga tid såg jag på avstånd att han hade fått fatt på något, så jag sa åt honom att ta busen nu! O in for han och vi pejlade in han på  endast en meters djup! Och där verkade det ligga stilla, men så klart skulle det vara under de största stenarna i skogen.

Men vi började gräva runtom och där va rötter och stenar utav f-n men som den värsta "terrier" man är som grytjägare så kom vi till slut igenom och nedslaget vart perfekt en bit bakom hunden, rakt över honom var fullt med stenbumlingar... Andrew lyftes upp men inte ville grävlingen fram nejdå... ner med Andrew igen så fick han skälla lite och så lyftes han upp igen... närå inte kom han fram och kunde inte på något sätt se grävlingen heller då det var två jätte stenar som grävlingen gått mellan/under Tänkte att ja får prova att spetta lite så om möjligt få till ett långskott. Att gräva på något annat sätt var inte möjligt, sten i alla riktningar!

Så Andrew lyftes upp ännu en gång. Men tro på fan att hunden lyckades trampa ned i ett jordgetingbo! Sen vart han så loj och hade helt klart blivit stucken i ena bakbenet minst så vi bestämde att vi får åka hem så han får kortison så det inte slutar med någon allvarligare reaktion. Så blev det, så grävlingen klarade sig denna gång...

Andrew var verkligen inte sitt rätta jag senare på kvällen... den här hunden som tycks helt opåverkad av det mesta och är lika pigg och glad som vanligt då han legat nere i ett gryt i 4 timmar var helt loj o halta ömse på det benet och andra benet. Såg onekligen inge vidare ut…men framåt nattkvisten friskna han till och blev sig själv igen, var väl Betapreden som gjorde susen. Men nu väntar en veckas jobb, sen blir det gräva utav tusan hela helgen och HELA nästa vecka!! Så om allt går planerat och inga allvarliga skador uppstår ska det bli grävlingar skjutna skulle jag nog tro!