Valpdagbok Xander & Samara, våren/sommaren 2010

20/5
Dåligt med uppdateringar här ser jag! Har varit en lugn och skön första tid i valparnas liv, Samara tar klanderfritt hand om dem och det har inte varit några bekymmer med någonting, det är tre försigkomna tjejer som nu börja utforska sin omgivning, de busar och biter, morrar och piper, far runt i största allmänhet... men sover än så länge mycket förstås! De har fått namn också, blev efter gudinnor denna gång, tänkte det kunde passa!

Nike - segerns gudinna i grekisk mytologi.

Iris - regnbågens gudinna och Heras budbärare i grekisk mytologi.

Nyx - nattens gudinna i grekisk mytologi.

5/5
Idag är Samaras valpar en vecka gamla och de mår utmärkt! Alla har dubblat sin födelsevikt och är väldigt jämna. Man hör inte många pip från valplådan, Samara tar utmärkt hand om dem, valparna är varma, rena och mätta. Pigmentering på nosen börjar de redan få.

 
Tik 1, 2 och 3

29/4
Valparna är nu dryga dygnet gamla och alla verkar välmående, varma och runda! Natten har varit lugn, har varit uppe ett par gånger och tittat till dem bara och allt har varit bra. Man blir alltid lite extra orolig efter en jobbig valpning men valparna verkar ha klarat sin tuffa födsel bra. Samtliga har ökat mycket bra i vikt! Samara har gott om mjölk och är HUNGRIG...

27-28/4
Under dagen visar Samara inga större tecken på att vara i öppningsskedet, utom att tempen är låg (36,7 som minst). Har bäddat rent åt henne i valplådan men hon vill absolut inte vara där. Hon är lugn inne, pigg och alert ute. Äter gladeligen allt som bjuds inklusive middag vid 18-tiden. Under kvällen ligger hon i mitt knä vid datorn, vid 20-tiden sätter hon sig upp och hässjar lite. Så fortsätter det då och då under en dryg timmes tid. Vid 21.30 kommer husse hem från jobbet och alla hundarna är ute och rastar sig. Samara verkar rätt oberörd men vill in när hon har gjort ifrån sig. Verkar fortfarande rätt oberörd och vi tror inte att det blir några valpar förrän i natt, kanske imorgon...

En stund efter 22 när vi sitter i köket så ser vi plötsligt att Samara sitter för sig själv och ser lite underlig ut... och så krystar hon! En krystning till kommer, ingen tvekan om att förlossningen har startat! Bär in henne till valplådan och sätter henne där, då ser hon mycket förnärmad ut. Hon får några krystvärkar till men vill hela tiden ur valplådan... jaja, vi flyttar väl täckena till sängen då... det blir såklart mer populärt och efter en stund tilltar krystvärkarna, de är nu riktigt starka och täta. Så håller det på i en halvtimme eller så och vi börjar bli oroliga. Svaga och oregelbundna krystvärkar är en sak, men när de är såhär starka så vill man snart se resultat, annars kan man misstänka att något är fel. Går in och känner efter med handen vilket stimulerar fler värkar som trycker upp första valpen i bäckenet vilket uppenbarligen gör mycket ont på henne. Kan känna en valp långt in. När starka krystvärkar har hållit på i en timme så ringer vi veterinär - löser sig det sig inte inom kort så måste vi söka hjälp. Jourveterinären verkar inte alltför nöjd med att få sin hemmakväll förstörd men vi får på nåder komma in...

Samara får ännu en omgång med starka värkar och nu kan jag tydligt känna två nakna (utan fosterhinnor) baktassar en bit in men de går inte att få tag på. Samara krystar och kämpar men inget händer, så vi packar in oss i bilen. Hon krystar igen när vi har gett oss iväg och jag kan nästan få tag i tassarna men inte riktigt. Avvaktar till nästa omgång värkar och då lyckas det, får såpass bra tag i tassarna att jag kan hålla kvar valpen mellan värkarna samtidigt som jag stimulerar starkare krystvärkar på Samara och efter några omgångar så lyckas jag lirka ut valpen. Tänker att den är säkert död efter att ha legat sammanpressad så länge i förlossningskanalen... men icke! Den lilla tiken är alert direkt och så snart hon fått luftvägarna rensade så piper hon. Stackars Samara som haft rejält jobbigt och ont är inte alltför intresserad av det som kommit ut men nosar lite.

Efter att ha rådgjort lite med veterinären så beslutar vi oss för att vända hemåt. När det nu har kommit en valp så skulle de ändå inte göra något och värkarbetet har ju varit starkt så något värkstimulerande verkar hon inte behöva. Och såklart är det bättre för både tik och valpar att födseln sker hemma i lugn och ro. När vi har vänt börjar värkarna igen och en ny fosterblåsa kommer med små baktassar i. Får hjälpa även denna valp till världen men lite lättare gick det nu, ettan har ju banat väg.

Väl hemma när vi placerat oss i valplådan igen så börjar krystningarna igen. Efter några omgångar så dyker ännu en omgång baktassar upp... såklart att alla ska komma baklänges så det blir extra jobbigt... Den här valpen är störst, det syns till och med på tassarna. Får ett dåligt grepp om tassarna men valpen glider in igen när krystvärkarna upphör. Nästa gång matas valpen fram lite längre och jag får ett bättre grepp, men valpen sitter väldigt fast. Lirkar och stimulerar värkar - Samara börjar bli trött. Ser mekonium (tarmbeck) i fostervattnet, valpen är stressad och det är bråttom. Lyckas slutligen lirka ut den och valpen är vid liv och pigg, men full i fostervatten som hon snart befrias ifrån.

Fler valpar är det inte! Trodde nog det skulle vara någon till så stor som Samara har varit men det är det inte ska det visa sig under natten. Stackars husse som jobbat kvällsskift och nu byter tillbaka till dagskift med start kl 8 får försöka sova lite medan jag håller koll vid valplådan. Alla tre tjejerna diar och är pigga även om samtliga har dålig färg på bakbenen efter den dåliga syretillförseln under födseln. Detta rättar dock till sig framåt morgonen och de blir rosa och fina som de ska. Det är inget ovanligt på valpar som haft det lite jobbigt vid framfödandet. Samara tar väl hand om dem, moderskänslorna vaknade så snart smärtan gått över. Samtliga valpar kom ut med sina moderkakor ut som de ska så det är bra. Samara är pigg och mår bra, vill gärna ha mat och tar exemplariskt hand om sina små.

27/4
Det närmar sig för Samara. Tempen var 37,1 imorse, 36,8 några timmar senare och har sedan legat lågt hela dagen. Det blir nog inget idag dock, hon är lite för oberörd än. Drar sig undan ibland och verkar lite illamående till och från, inte riktigt sig själv, har bäddat lite i omgångar. Men har ätit mat som vanligt och verkar inte riktigt så "skum" som de brukar göra när det närmar sig. Juvren har också svällt till ordentligt och mjölken börjar rinna till. Blir ingen ny magbild nu, hoppas kunna presentera valpbilder snart istället!

24/4
59:e dygnet från första parningen. Hon bär valparna högt upp, magen är hårt spänd och rörelser kan kännas lite överallt. Tempen är dock helt normal än.

17/4
Blivit riktigt rund... gått 7,5 vecka från första parningen nu. Dräktigheten har varit väldigt lätt så långt. Lite okomfortabel är hon men det är ju inte så konstigt, Samara som är van att vara smidig nog att studsa upp på köksbänken..... Haft ett par korta anfall av illamående, men det har aldrig varat mer än någon halv dag.

11/4
Tjockis!!

27/3
Ingen tvekan... har sett flytningen och Samara börjar bli tjock!

21/3
Ja nu har det gått några veckor sen Samara parades och hon är helt klart tröttare och mer kelig, inte sitt vanliga jag! Men pigg och glad ute äter bra. Är lite allmänt svullen i kroppen, kvarstående svullnad efter löpet + lite svullna rosa spenar. Så vi hoppas på valpar i slutet av april!

28/2
Tredje parningen. Det är dygn 16 idag och Faith visar tydliga tecken på att vara i höglöp hon också, trots att hon bara är på 8:e dygnet, så detta får bli sista parningen för Samara.

26/2
Parning nr 2.

24/2
Dygn 12. Första parningen med ca 15 min häng.

15/2
Avmaskad med Banminth.

13/2
Samara börjar löpa!